Vanliga besvär

Det här kan vara otroligt frustrerande. Du vet att du är kåt. Du är attraherad av personen du är med och du vill ha sex – ändå blir erektionen inte riktigt hård eller så försvinner den mitt i allt.

Det är lätt att börja undra vad det betyder. Har jag tappat lusten? Är jag inte tillräckligt attraherad? Är det något fel på mig?

Men lust och erektion är inte samma sak. Du kan absolut vilja ha sex samtidigt som kroppen inte svarar som du önskar. Erektionen påverkas av många saker, både kroppsliga och psykiska, och ibland är det just oron över erektionen som börjar ställa till det.

För när du märker att den blir lite svagare händer lätt något nästan automatiskt. Du börjar känna efter. Är jag fortfarande hård? Håller jag på att tappa den?

Och då är du plötsligt inte lika mycket i det som känns skönt längre. En del av dig står nästan bredvid och kontrollerar hur kroppen fungerar.

Ju viktigare det blir att behålla erektionen, desto svårare kan det bli att släppa kontrollen och vara kvar i upphetsningen.

Det betyder inte att du inte vill ha sex. Och det betyder inte automatiskt att du inte tänder på din partner.

Ibland har kroppen helt enkelt hamnat i ett läge där erektionen har fått alldeles för mycket uppmärksamhet.

Jag förstår att det här kan kännas väldigt förvirrande. För om kroppen fungerar när du är ensam – varför fungerar den då inte när du faktiskt är tillsammans med personen du vill ha sex med?

Det kan till och med skapa skuldkänslor. Du kanske börjar fundera på om det betyder att du inte tänder tillräckligt på din partner. Partnern kan i sin tur börja undra samma sak.

Men det behöver inte alls handla om attraktionen.

När du onanerar är situationen ofta ganska kravlös. Du bestämmer själv tempo, stimulering och vad du tänker på. Ingen väntar på att någonting ska hända och du behöver inte fundera över hur någon annan upplever situationen.

Med en partner kan det bli annorlunda, särskilt om erektionen redan har sviktat några gånger. Då kan tankar som Kommer jag få stånd? Kommer jag kunna behålla det? Märker min partner att jag tappar det? börja följa med in i sexet.

Och det räcker ibland för att förändra hela situationen.

Om du känner igen dig i det här är det faktiskt värdefull information. Det visar att kroppen kan få erektion, men att något i situationen tillsammans med en partner verkar påverka den.

Det är inte inbillning och det är inget du bara ska ”skärpa dig” ur. Men det är något man kan börja förstå och arbeta med.

Jag förstår att man kan bli orolig när något som tidigare känts självklart plötsligt förändras. Många män använder också morgonerektionen lite som ett kvitto på att allt fungerar, så när den försvinner är det lätt att börja tänka att något måste vara fel.

Men att du inte vaknar med erektion varje morgon betyder inte automatiskt att det finns ett problem. Nattliga och morgonrelaterade erektioner påverkas bland annat av sömnen, och du märker inte heller nödvändigtvis alla erektioner du har under natten.

Däremot tycker jag att det är viktigt att ta förändringar på allvar utan att skrämma upp sig.

Om du tidigare ofta haft morgonerektioner och de har försvunnit samtidigt som erektionen blivit tydligt sämre både vid onani och tillsammans med en partner, då finns det anledning att titta lite bredare på situationen.

Alla erektionsproblem ska inte förklaras med stress eller prestationsångest. Ibland finns kroppsliga orsaker, läkemedel eller andra faktorer som behöver undersökas.

Då kan en medicinsk bedömning vara ett klokt nästa steg.

Det ena utesluter inte heller det andra. Det kan finnas en kroppslig påverkan samtidigt som oron över erektionen har börjat skapa ytterligare press.

Ja, och prestationsångest behöver inte betyda att du ligger där och känner panik eller är uppenbart nervös.

Det kan börja mycket mer oskyldigt.

En kväll fungerar inte erektionen som vanligt. Du kanske är trött eller stressad, har druckit alkohol eller så händer det helt enkelt utan någon tydlig anledning.

Nästa gång finns ändå erfarenheten kvar någonstans i bakhuvudet.

Tänk om det händer igen.

Du kanske börjar känna efter lite mer. När erektionen kommer blir du lättad. Om den minskar lite märker du det direkt. Kanske försöker du få tillbaka den snabbt – och plötsligt har något som tidigare skedde ganska automatiskt blivit något du försöker styra.

Efter några sådana erfarenheter kan sex börja kännas som ett prov.

Jag möter många män som beskriver just den här förändringen. De vill egentligen vara nära, känna lust och njuta, men en del av uppmärksamheten är hela tiden upptagen med frågan: Fungerar jag nu?

Det är jobbigt, och det kan påverka både självförtroendet och lusten att ens hamna i en sexuell situation.

Men den här cirkeln går att arbeta med. Och lösningen handlar sällan om att försöka ännu hårdare att få erektion.

Ofta behöver man istället börja ta bort själva kravet på att kroppen måste prestera.

Det kan vara en riktig besvikelse. Kanske har du tänkt att om jag bara får en tablett kommer problemet vara löst. Och sedan står du där med samma oro ändå – eller märker att effekten inte alls blev som du hade föreställt dig.

Potensläkemedel mot erektil dysfunktion (ED) kan vara ett väldigt bra stöd och för många fungerar de bra. Men de skapar inte automatiskt lust eller upphetsning, och de tar inte alltid bort den oro och kontroll som kan ha hunnit byggas upp kring sex.

Det går alltså att ha bättre fysiska förutsättningar för erektion och samtidigt ligga och tänka: Har tabletten börjat verka? Är jag tillräckligt hård? Tänk om jag tappar den ändå?

Då finns själva prestationssituationen fortfarande kvar.

För vissa kan läkemedlet hjälpa till att skapa nya positiva erfarenheter och på så sätt minska oron. För andra behöver man samtidigt arbeta med det som händer runt erektionen – till exempel prestationskrav, upphetsning, sexuella vanor och trygghet.

Jag tycker därför inte att man alltid behöver tänka antingen kropp eller psyke. Sexualiteten fungerar inte riktigt så enkelt.

Ibland behöver man hjälpa kroppen från flera håll.

Det är en fråga jag får ofta, och jag förstår verkligen varför. När någonting inte fungerar vill man gärna ha en konkret övning som gör att det fungerar igen.

Men det finns tyvärr ingen enda övning som passar alla, eftersom erektionsbesvär kan ha olika orsaker.

Däremot finns det mycket man kan träna på när oro, kontroll och prestationskrav har blivit en del av problemet.

Och då handlar träningen kanske inte om det du först tänker.

Du behöver inte bli bättre på att ”hålla ståndet”. Tvärtom kan ett ständigt fokus på erektionen göra att den får ännu större betydelse.

Istället kan man behöva träna på att flytta uppmärksamheten tillbaka till kroppen och det som känns skönt, våga ha sexuell kontakt utan att penetration alltid måste vara målet och upptäcka vad som faktiskt skapar upphetsning när kravet på prestation minskar.

För en del handlar det också om att se över invanda mönster kring onani, porr eller hur sex brukar gå till.

Målet är inte att du ska lära dig kontrollera erektionen perfekt.

Jag vill snarare att du ska behöva kontrollera den mindre.

Det är en viktig del av det vi arbetar med i Från prestation till trygghet.

Jag förstår att det här kan kännas både jobbigt och pinsamt. Särskilt när du är ung och kanske har fått bilden av att en ung man alltid ska vilja ha sex, bli hård direkt och kunna behålla erektionen utan att ens behöva tänka på det.

När kroppen inte fungerar så kan det därför bli mycket större än själva erektionen. Många börjar fundera på om något är fel på dem, om partnern märker det eller vad som kommer hända nästa gång. En del börjar undvika sex eller initiativ helt enkelt för att slippa hamna i samma situation igen.

Men erektionsbesvär förekommer även hos unga män och kan ha många olika orsaker. Sömn, stress, psykiskt mående, läkemedel och kroppsliga faktorer kan påverka, men också tidigare sexuella erfarenheter och den press som kan uppstå när erektionen väl har börjat krångla.

För det är ofta där problemet växer. Efter några gånger kanske du inte längre går in i en sexuell situation och tänker på vad du längtar efter eller vad som känns skönt. Istället finns frågan där: Kommer det fungera den här gången?

Och jag vet att det kan kännas ensamt. Det är inte direkt något man alltid berättar för kompisarna eller pratar högt om. Samtidigt möter jag många unga män som beskriver precis den här typen av problem.

Du behöver alltså inte skämmas för att söka hjälp med det. Och du behöver inte fortsätta testa dig själv gång på gång för att se om kroppen ”fungerar igen”.

Om besvären återkommer är det bättre att försöka förstå vad som händer och vad just dina erektionsproblem kan hänga ihop med. Ibland behöver man också göra en medicinsk bedömning. Och när oro, kontroll och prestationskrav har blivit en del av problemet finns det mycket man kan arbeta med.

Din erektion är inte ett mått på hur manlig, kåt eller sexuellt fungerande du är.

Det här kan vara både sorgligt och förvirrande. Du kanske lever med någon du älskar, känner dig trygg i relationen och fortfarande tycker att din partner är attraktiv. Ändå längtar du inte efter sex på samma sätt som tidigare, eller kanske inte alls.

Då är det lätt att börja undra vad det säger om relationen. Har känslorna förändrats? Har attraktionen försvunnit? Borde jag inte vilja ha sex med någon jag älskar? Jag förstår att sådana tankar kan skapa både oro och dåligt samvete, särskilt om din partner saknar sex och du känner att du är den som står i vägen för det.

Men kärlek och sexuell lust är inte samma sak. Du kan älska någon väldigt mycket samtidigt som lusten har blivit svårare att känna. Stress, trötthet, hormoner, småbarnsår, psykiskt mående och kroppsliga förändringar kan påverka, men också hur sexlivet har sett ut mellan er under en längre tid.

Ibland har sex dessutom sakta förändrats från något man själv längtar efter till något man känner att man borde vilja för relationens eller partnerns skull. När sex börjar förknippas med förväntningar och dåligt samvete är det inte konstigt om kroppen börjar bromsa ännu mer.

Det behöver alltså inte betyda att kärleken är borta. Ibland behöver man istället bli nyfiken på vad som har hänt med lusten och vilka förutsättningar den har fått.

Många har fått bilden av att sexuell lust ska börja med en tydlig känsla av ”nu vill jag ha sex”. När den känslan inte längre dyker upp är det lätt att tänka att sexlusten har försvunnit.

Men lust behöver inte alltid börja så. För många kommer lusten först när kroppen redan har fått något positivt att reagera på. Det kan vara närhet, beröring, kyssar, en fantasi eller något annat som känns skönt och väcker nyfikenhet. Det brukar beskrivas som responsiv lust och är ett helt normalt sätt för lust att fungera.

Det betyder förstås inte att du ska börja ha sex fast du egentligen inte vill och hoppas att lusten dyker upp längs vägen. Det är en viktig skillnad. Du ska inte pressa dig själv eller gå över dina egna gränser för att ”väcka” lusten.

Men om du känner dig öppen för närhet kan det vara hjälpsamt att inte alltid vänta på en stark sexuell längtan innan någonting får börja. Ibland behöver kroppen få tid, trygghet och något behagligt att svara på innan lusten vaknar.

”Jag vill vilja.” Det är en formulering jag möter ofta och jag tycker att den säger väldigt mycket. Du kanske saknar den sexuella delen av dig själv och minns hur det var att längta, bli upphetsad och känna att sex var något du själv ville ha. Nu känns det istället som om den delen nästan har stängts av.

Jag förstår att det kan vara sorgligt, särskilt om du inte riktigt känner igen dig själv längre. Många börjar försöka få tillbaka lusten genom att anstränga sig mer, tänka mer på sex eller gå med på sex oftare. Men om kroppen redan befinner sig i ett läge där den bromsar kan ytterligare krav få motsatt effekt.

Lusten kan förändras under perioder när mycket annat har hänt i livet. Stress, graviditet, förlossning, amning, klimakteriet, sjukdom, läkemedel eller flera år med mycket ansvar och lite utrymme för sig själv kan påverka. För vissa finns också en längre historia av sex som mest har handlat om partnerns behov eller om vad man tycker att man borde vilja.

Därför tycker jag inte alltid att den första frågan behöver vara ”Hur får jag tillbaka min lust?”. Ibland är det mer hjälpsamt att börja med att förstå vad som gjort det svårt för lusten att få plats. När man förstår det blir det också lättare att se vad som faktiskt behöver förändras.

Ja, och du behöver inte känna dig extremt stressad eller utmattad för att sexualiteten ska påverkas. Många lever med en ganska hög belastning under lång tid och vänjer sig så mycket vid den att den nästan känns normal.

Jobb, barn, sömn, relationer, planering, ansvar och allt det praktiska som ska fungera tar plats både i huvudet och kroppen. Då kan det vara svårt att plötsligt växla över till att känna sig närvarande, nyfiken och sexuellt mottaglig bara för att man går och lägger sig på kvällen.

Jag möter personer som säger att de egentligen aldrig tänker på sex längre. Inte för att de aktivt har valt bort sexualiteten, utan för att så mycket annat alltid ligger före i kön. När partnern sedan vill ha sex kan det kännas som ytterligare en sak man förväntas orka med.

Då hjälper det sällan att lägga ännu ett krav ovanpå allt annat: Jag borde dessutom vilja ha mer sex.

För många behöver arbetet med lust därför börja långt utanför sovrummet. Det kan handla om att förstå vad som tar energi, vad som får kroppen att bromsa och vad du behöver för att överhuvudtaget få utrymme att känna efter igen.

Ja, hormonella förändringar kan påverka sexualiteten och många kvinnor märker att något förändras under förklimakteriet eller klimakteriet. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att inte göra det för enkelt och säga att allt beror på hormoner.

Kroppen kan förändras på flera sätt under den här perioden. Slemhinnorna kan bli torrare eller känsligare, upphetsningen kan ta längre tid och sömn, energi och välbefinnande kan påverkas. Om sex dessutom börjar kännas obekvämt eller kroppen inte reagerar lika snabbt som tidigare är det ganska förståeligt att även lusten påverkas.

Jag möter kvinnor som säger ”Jag vet inte om det är klimakteriet eller om jag bara har tappat lusten”. Ofta behöver man inte välja mellan de två. Hormoner kan vara en del av bilden samtidigt som stress, relationen, kroppsliga förändringar och hur sexlivet har sett ut under många år också spelar roll.

Om du har nya kroppsliga besvär eller tydliga förändringar finns det också anledning att prata med barnmorska eller läkare om vad som kan hjälpa. Du ska inte behöva tänka att ett sämre sexliv bara är något du måste acceptera för att du blivit äldre.

Det här kan bli en väldigt jobbig situation för båda och ofta har ingen egentligen gjort något fel. Din partner kanske söker sex och närhet för att känna sig älskad, attraktiv och nära dig. Samtidigt kan du börja uppleva samma närmanden som en förväntan på något du inte vet om du vill.

Efter ett tag kan kroppen börja ligga steget före. En kyss är inte längre bara en kyss, eftersom du undrar om den kommer leda vidare. Du kanske undviker att ligga nära i soffan, drar dig undan från en längre kram eller spänner dig när partnern börjar smeka dig. Inte för att du inte vill ha närhet, utan för att du inte vill hamna i situationen där du ännu en gång behöver säga nej.

Då kan ett mönster uppstå där den ena söker mer eftersom hen känner avståndet, medan den andra backar ännu mer eftersom pressen ökar. Den som vill ha mer sex känner sig avvisad och den som vill mindre kan känna sig skyldig, otillräcklig eller jagad.

När det har blivit så tycker jag ofta att man behöver börja med att göra närheten trygg igen. En kram behöver få vara en kram och en kyss behöver kunna sluta där, utan att någon blir besviken. När kroppen inte hela tiden behöver vara beredd på nästa steg kan det också bli lättare att känna vad man faktiskt själv vill.

Jag förstår om du tvivlar på det, särskilt om lusten varit borta länge. Kanske har du väntat i flera år på att den ska komma tillbaka av sig själv, försökt ha mer sex eller tänkt att du bara behöver anstränga dig lite mer. När ingenting förändras är det lätt att börja tänka att ”så här är jag väl nu”.

Det finns ingen knapp man kan trycka på för att få tillbaka lusten och jag tycker inte heller att målet behöver vara att bli exakt den sexuella person du var för tio eller tjugo år sedan. Däremot går det att börja förstå din sexualitet och din lust på ett helt annat sätt.

Det kan handla om att upptäcka vad som faktiskt väcker dig idag, vad som bromsar dig och vilken sorts beröring du tycker om. Det kan också handla om hur din kropp reagerar på krav, vilken plats sexualiteten har fått i ditt liv och om sex har blivit något du främst gör för någon annan istället för något som också ger dig själv någonting.

För en del behöver kroppsliga eller hormonella faktorer behandlas. För andra behöver man arbeta mer med stress, relationen, sexuella mönster, självkänsla eller kontakten med den egna kroppen. Ofta är det flera delar som hänger ihop.

Jag tycker därför inte att vägen tillbaka ska handla om att jaga lusten eller pressa fram den. Det handlar snarare om att förstå vad som har tystat den och steg för steg skapa bättre förutsättningar för att den ska kunna få plats igen.

Det är också grunden i När lusten tystnat. Där får du möjlighet att förstå din egen lust och arbeta med kroppen, nervsystemet, tankarna, relationen och dina sexuella behov i din egen takt.

Lust går inte att pressa fram, men det betyder inte att du behöver ge upp om den.